Dödlig motreaktion: Polymarket vs. "Guds hand" på prognosmarknaderna Sammanfattning: Prognosmarknader ska vara framtidens speglar, men när penningvolymen är tillräckligt stor för att skaka verkligheten blir spegeln en hammare. Från Soros "reflexivitet" till cyberpunk-"lönnmordsmarknader" kan vi bevittna hur finansiella satsningar kan vända och äta upp den fysiska verkligheten. 1. Introduktion: När spel blir en ny tro På kvällen för det amerikanska valet 2024 är fokus för många Web3-infödda och Wall Street-eliter inte längre CNN:s eller Fox News tröga exitundersökningar, utan de två röda och blå kurvorna på Polymarkets webbsida. Vid det tillfället helgonförklarades Polymarket som "sanningsmaskinen" på altaret. Eftersom riktiga pengar satsningar anses vara mer ärliga än verbala undersökningar, tror marknaden generellt att där pengarna finns, är sanningen. Men när vi ägnar oss åt myten om "marknadseffektivitet" uppstår ett farligt spöke. Tänk om denna "förutsägelse" inte bara handlar om att observera framtiden, utan om att göra den? När oddsen är höga till viss del är den inte längre en passiv reflektor av verkligheten. Precis som observatörseffekten i kvantmekaniken börjar enorma insatser störa de experimentella resultat som förutsägs. Detta är inte bara en finansiell risk, utan också en djup kris inom social etik – det jag kallar den "dödliga motreaktionen" från prognosmarknaden.

På tröskeln till att intelligensen återgår till noll: Var snäll och samla på dig ditt "ursprungliga kapital" ⌛️ som galningar just nu ——När AI gör insatser billiga, hur kan vi undvika att bli en tidsruin? (Artikelns ämne är inspirerat av Douyin-bloggare: @偶尔交易: Din bästa AI blir rik innan den 'uppvaknar') Om du känner en oförklarlig känsla av trygghet just nu, eller känner att "lära dig några AI-verktyg" kan luta dig tillbaka och slappna av, kan du vara i ett farligt fysiskt tillstånd: glidflygning. Att glida är väldigt likt flygning i känslan. Du har fart, vinden i öronen och till och med en kort uppgång. Men fysiken säger oss att glidflygning i grunden är en process av energiförlust – du förlitar dig på potentiell energi som ackumulerats tidigare, och gravitationen drar dig oåterkalleligt mot marken. Denna gravitationskraft kallas "att nollställa intelligensens marginalkostnad". Titta på vad som just hände i den svenska finansjätten Klarna 2024: de meddelade 700 uppsägningar och implementerade ett kundtjänstsystem drivet av OpenAI. Slutet var brutalt: AI hanterade två tredjedelar av kundtjänstsamtalen, motsvarande arbetsbelastningen för 700 heltidsanställda, och kundnöjdheten var oförändrad, vilket minskade tiden att lösa problem från 11 minuter till 2 minuter. Detta förväntas öka företagets vinst med 40 miljoner dollar. Skräcken i detta fall är inte "hur stark AI:n är", utan "hur värdelös medioker intelligens är". Jobbar inte de 700 anställda hårt? De kan vara välutbildade, ha goda kommunikationsfärdigheter och till och med arbeta hårt varje dag. Men på kapitalutdraget blev deras färdigheter (kommunikation, förståelse, svar) en universell vara. OpenAI:s VD Sam Altman föreslog en gång "Moores lag för allt": Med utvecklingen av AI kommer priset för intelligens att närma sig noll. Tidigare var det sällsynta "intellektuella tillgångar" att skriva en logisk artikel, rita en vacker illustration och skriva en löpande kod. Och idag blir dessa "infrastruktur" som rinnande vatten. När du stannar uppe sent på företaget för att göra PPT, skriva veckorapporter och organisera Excel, var då medveten om att den "professionella förmåga" du är stolt över håller på att bli en relik från den gamla eran. Vi förlitar oss alla just nu på den gamla professionella trögheten för att "glida".

Akademisk diskriminering har gjort Web3 För några dagar sedan fick jag en chockerande nyhet: den tekniska positionen för en internetfabrik började gradvis få en dubbel 9 grader. Det betyder att om ni inte alla studerar på Kinas bästa skolor, kommer ni inte ens att klara CV-testet. Detta är inte ett isolerat fall. Under samma period slängdes otaliga "dubbel-icke"-CV:n i papperskorgen och hördes aldrig av igen. I Web3-världen på andra sidan havet händer en annan historia. Shayne Coplan, en 18-årig avhoppare från NYU, grundade Polymarket, en decentraliserad prognosmarknad; Efter att ha förlorat sitt jobb på Siemens tillbringade Hayden Adams, som är maskiningenjörsexamen, månader med att lära sig koda själv i sina föräldrars källare och grundade Uniswap, som nu är världens största decentraliserade börs. De har ingen dataexamen eller har ens sluppit college, men de har tillgång till möjligheter inom Web3-området som är otänkbara i traditionella branscher. Skillnaden mellan dessa två parallella världar väcker frågan: Är utbildningsbakgrund verkligen så viktig?