En av regimens grymmaste taktiker är att kriminalisera sorg. Begravningar är förbjudna — inga minnesbilder, inget offentligt minne. Från deras sida är det listigt och ondskefullt, och det hjälper dem att behålla makten. Sorg och ilska som uppstår från statligt våld sprider sig snabbt, och när människor TILLÅTS visa den sorgen och ilska blir det fundamentalt destabiliserande för regimen.